Träna din medkänsla.

I det nyaste numret av Leva PS läser jag en intressant artikel om hur man kan träna sin medkänsla. Mycket av det som jag läser upptäcker jag att jag redan gör.

Medkänsla kan definieras som förmågan att leva sig in i det som är svårt i en annan människas liv.  Empati innebär att kunna uppfatta vad andra människor upplever och handlar i enighet med detta. 


1. Börja med endast ett leende.

Ett leende signalerar till den andra människan att du ser henne och du vill henne väl

 Och hennes kropp svarar genom att dra i gång positiva kemiska processer inom henne.

2. Väck din medkänsla.
Sätt dig eller lägg dig ner. Slut ögonen. Påminn dig ett tillfälle då någon visat dig medkänsla. Försök återkalla känslan. Lägg märke till hur din kropp reagerar. Vila i känslan av medkänsla och låt den genomsyra dig. Minns ett tillfälle då du visat någon annan medkänsla. Försök återkalla den situationen, hur kändes det? Lägg märke till hur din kropp reagerar, ditt ansikte. Vila i din medkänsla med en annan människa. 

3. Tre gånger om dagen.

Öva din medkänsla genom att medvetet visa empati för andra:

1. Gör något för en annan människa som du tror skulle glädja henne.

2. Försök stoppa dig själv en gång om dagen från att t.ex. skvallra, såra, kritisera.

3. Omvandla en gång om dagen en negativ känsla till en positiv.

4. Lura reptilhjärnan. 

Vissa delar av hjärnan är inställda på överlevnad. När du inte lyssna på andra, utan bara vill vinna eller försvara dig är du i närkontakt med din reptilhjärna. För att undgå de situationerna kan du ta till ett enkelt men effektivt trick.

Skaffa dig en talisman, ett ting som du kan ha i väskan eller fickan. Det kan vara en mjuk sten, ett stycke tyg eller en liten figur. Ladda mentalt talismanen med medkänsla genom att en stund varje dag, hålla i den medan du framkallar en känsla av kärlek och omtanke om både dig själv och andra människor.  Efter en tid kommer du bara genom att se på talismanen att återfå ditt lugn och din medkänsla. 

5. Hjälp en främling

Att hjälpa våra närmaste är ofta en självklarhet, medan att hjälpa främlingar inte alltid är lika självklart. 

a) Börja med att vara uppmärksam på främmande människors behov när du rör sig i offentligheten. Behöver någon hjälp med väskan, behöver någon sitta på bussen, fattas det lite pengar i kassan i mataffären? Hjälp till med respekt, utan att kränka och utan att förvänta dig något i gengäld. 

b) Se dig omkring, finns det människor eller grupper av människor i din närhet som behöver stöd, mat, kläder? Hitta ett sätt att dela med dig av det du har.

c) Blicka ut i världen. Uppmärksamma det lidande som finns. Blunda inte för det självklara: Vi har ett överflöd, andra har ingenting. Hur kan du hjälpa?

6. Lyssna med välvilja

Även de som inte tycker som vi har rätt till respekt. Dessutom får du chansen att lära dig något om du kan sätta dig in i tankar som går mot dina egna. Ett sätt att lära sig bli nyfiken på andras tankar är att någon gång ta deras parti. 

1. Skriv upp alla argument för din egen idé

2. Skriv upp alla argument för din motståndares idé

3. Läs igenom båda noga och så fördomsfritt du kan

4. Be någon ta din ståndpunkt

5. Ta själv din motståndares roll

6. Argumentera för det du inte tror på 

Träna på ömsesidig empati genom att göra den här övningen utan att gräla.

7. Träna buddhistiskt beroende

Vi är alla ömsesidigt beroende av varandra. Andras liv påverkar mitt liv och vise versa. Öka din medkänsla med andra genom att uppmärksamma hur beroende du är av andra människors arbete.

Övning:

1. Bestäm dig för att tacka för allt det som finns omkring dig idag. 

2. Direkt när du vaknar kan du t.ex. koncentrera dig på dina lakan. Tänk på allt arbete som krävts innan de hamnade i din säng. Någon har odlat bomullen, någon annan har plockat den, någon har vävt tyget, sytt lakanen, distribuerat dem och sålt dem. 

3. Se dig omkring, varje ting du har i ditt hem innehåller fragment av andra människors liv. Utan dem ade ingenting av detta funnits. Hur många är de inte som bidragit till det liv du lever. 

4. Fortsätt fundera under dagen på allt som binder dig samman med andra. 

5. Fundera över hur mycket energi de har lagt ner, vilka arbetsförhållanden de har och hur ditt liv hänger ihop med deras. 

 Lycka till!

Hälsningar Mia

Välmående - den nya definitionen av lycka.

I senaste numret av Leva PS! (09/11) läser jag en artikel om lyckoforskaren Martin Seligman som tidigare trodde att lyckan var målet för den positiva psykologin. Han har nu tänkt om och i sin nya bok Flourish pratar han istället om att lycka är en känsla som är övergående och han introducerar nu en ny teori som han kallar för The Well-Being Theory.

Den nya teorin har fem delar eller som Seligman uttrycker det:

5 delar välmående



1. POSITIVA KÄNSLOR handlar om alla känslor som vi kan kalla för positiva och som vi mår bra av. Närhet, kärlek, stolthet, glädje eller någon annan positiv känsla.

2. ENGAGEMANG handlar om känslan av flow, där tid och rum försvinner och att gripas av kreativiteten. Seligman poängterar att ett liv utan engagemang och rikning riskerar att kännas tomt och fattigt.

3. MENING är känslan av att arbeta eller tillhöra något som är större än du själv. Det kan exempelvis vara en andlig erfarenhet eller att kämpa för det du tror på, t.ex. miljöarbete.

4. POSITIVA RELATIONER handlar om att omge sig med människor som du kan lita på och älska. Seligman trycker på att det är viktigt att älska och kunna ta emot kärlek för att man ska må bra. Utan andra blir livet meningslöst, tomt.

5. PRESTATION handlar om den härliga tillfredsställelsen när du har åstadkommit något som du är stolt över.


Martin Seligmans nya bok, ser ut så här. Du hittar den på Adlibris. com

Jag funderar på vad lycka är för mig och inser att det är ju när jag är helt och hållet närvarande i nuet och bara upplever det som händer JUST NU. Ett härligt exempel var när jag i helgen hälsade på släkten i Uddevalla. Det blir inte så ofta, men det är härligt att komma till en plats där jag möts av värme och kärlek från människor som jag bryr mig om och som bryr sig om mig. Ett annat exempel är när jag skapar och får uttrycka mig genom min konst.

Hälsningar Mia

EQ - emotionell intelligens.

Känslorna är en kraftfull resurs som alla levande varelser har. Man kan likna känslorna vid livlinor som förbinder oss med vår självkännedom och självbevarelse. Jag tänker på när jag blir arg och exploderar likt ett vulkanutbrott. Jag blir sällan arg, men när jag blir det så briserar bomben.

Känslorna ger oss information om sådant som är av största betydelse för oss: människor, värderingar, aktiviteter och behov som ger oss motivation, målmedvetenhet, självkontroll och uthållighet. Kunskap och medvetenhet om våra egna känslor hjälper oss att hålla oss friska, hålla samman våra familjer, bygga upp kärleksfulla och bestående relationer, lyckas i vårt arbete samt att klara av livet i största allmänhet.

EQ eller emotionell intelligens som det också heter, är ett mått på hur du klarar av att förhålla dig till egna och andras känslor.

Enligt Segal (1999) finns det tre steg att följa om man vill bli emotionellt intelligent.

Steg 1: Att våga känna det vi känner

Det gäller att bli medveten om att alla känslor är fysiska företeelser. När jag blir rädd känns det som att jag får ett knytnävsslag i magen, som gör att jag tappar andan. När jag är ledsen, känns det tungt i bröstet och när jag är glad, känns stegen lätta och som om jag svävar på små moln.

Steg 2: Att acceptera det vi känner

Att bli medveten om sina känslor men inte acceptera dem är som att träna för att komma i form och sedan börja röka. Ganska meningslöst alltså. 

Steg 3: Att hålla ut

När du lärt dig att acceptera vad du känner, ska du sedan omvandla dina kunskaper i det verkliga livet. Exempelvis: I relationer där du nöts mot andra människor, i situationer med avundsjuka och rivalitet eller där ditt ansvar växer.

För att ytterligare få veta hur du ska kunna förbättra din emotionella intelligens, kan jag rekommendera dig att läsa den här boken. Här finns olika test och övningar. Boken hittar du HÄR

Hälsningar Mia

Tar du saker och ting personligt?

Jag har kommit på mig själv med att ta saker och ting personligt då och då. Jag brukar se mig själv som en vänlig och tillmötesgående person, men häromdagen blev jag undrande över min reaktion när en person kom med befogad kritik och jag blev JÄTTESUR!

Stämningen blev konstig, tryckt och spänd mellan oss upplevde jag. Jag frågade henne sedan hur hon tyckte att dagen varit och hon svarade att hon upplevde att det gått bra. Så varför reagerade jag så negativt? När jag cyklade hem funderade jag på vad det var som triggat igång denna reaktion hos mig själv och kom fram till att jag tog hennes ord som ett personligt påhopp och att detta påhopp fick mig att reagera.

Enligt Freeman och Dewolf (2008) innebär det att ta saker och ting personligt, nämligen att du tolkar andras kommentarer, frågor och handlingar som ett angrepp på ditt människovärde, ditt utseende, din intelligens eller ditt yrkeskunnande.

Följden av att ta saker och ting personligt leder till att du helt i onödan känner dig sårad. Den som känner sig sårad blir arg och genom att hela tiden återvända till att älta gamla orättvisor ger man bränsle åt vreden som man känner. Att ta det personligt leder till att du känner skuldkänslor för att du inte personligen tar på dig ansvaret för det som händer.

Hur kan jag då göra för att underlätta och framförallt undvika att hamna i fällan att ta saker och ting personligt?

Nyckeln till att bättre lära sig hantera de problem som är förknippade med att ta saker och ting personligt är följande:

1. Hejda dig: att ta saker och ting personligt är en automatisk reaktion. Eftersom den är automatisk innebär det att den ibland träffar rätt och ibland träffar fel. Och du skulle kunna avgöra oftare om det träffar rätt eller fel, om du bara hejdar dig och tänker efter.

Såå ...

2. Granska dina tankegångar och ställ dig följande frågor:

-  "Vad är det egentligen jag tänker?"

- "Vad är det för speciell innebörd jag tillskriver de här orden eller handlingarna?"

- "Hur vet jag att det är den korrekta innebörden?"

Om du svarar dig själv med ord som "Jag vet det bara", "Jag märker det", "Sånt känner man på sig", ska du sätta dig ner och mer ingående analysera dina tankar.

3. Analysera dina tankegångar: att i detalj bli uppmärksam på vad det var som sas eller gjordes.

- Hur löd orden som yttrades?

- Det exakta beteendet?

- Överväg om det kan finnas någon annan förklaring till de här orden eller om det här beteendet är en förolämpning till dig:

• Är det en pik åt mig eller kan det finnas en annan förklaring till hans/hennes känsla?
• Kanske behöver han/hon bara lätta på trycket?
• Kanske är det stressande för honom/henne?
• Är det en allmänt hållen kommentar eller en som bara är ämnad för mig?

Det handlar om att du ska öppna ögonen för att det kan finnas andra tänkbara förklaringar till en persons beteende.

Det finns också tillfällen när du har rätt att känna dig kritiserad, som när en person "klagar på allt du gör" och det finns tillfällen när det är berättigad kritik som du behöver ta till dig för att utvecklas. Är du osäker på vad personen menar och uttrycker med sitt kroppsspråk så fråga vad personen menar.

Freeman och Dewolf (2008) menar att du kan fundera över om du kan ändra något i DITT beteende. Det är alltid möjligt att välja vilken strid man är beredd på att ge sig in i och ställ dig följande frågor:

• Vem är det som säger det här?
• Har den här personen någon betydelse för mig?
• Har jag något att vinna på att reagera på förolämpningen och göra något åt saken?

Hälsningar Mia

Maslow behovstrappa

Abraham Maslows teori om motivation förklarar hur människor prioriterar sina behov. Den primära iden innebär att behoven på en lägre nivå måste vara tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen.

Maslows behovstrappa har fem nivåer av grundläggande behov och dessa behov är:

1. Fysiologiska behov

2. Trygghetsbehov (psykologiska behov)

3. Samhörighets- och kärleksbehov (sociala behov)

4. Självkänslobehov (egobehov)

5. Behov av självförverkligande

Fysiologiska behov

Är de grundläggande behoven som luft, vätska, mat, värme, sömn, sex. Tillgodses inte de här behoven kan vi drabbas av sjukdomar, irritation, smärta, obehag och människan strävar efter att tillfredsställa behoven och uppnå jämvikt.



Trygghetsbehov

Är de psykologiska behov som struktur, stabilitet, skydd, fred och trygghet. Behovet av trygghet har att göra med att skapa stabilitet i en föränderlig omvärld och tänker inte alltid på den förrän bristen på tillfredsställelse blir uppenbar. Människor som bär sin egen otrygghet inom sig behöver lära sig hantera de beteenden innan han/hon kan känna trygghet och stabilitet.

Samhörighet och kärlek

Är de sociala behoven som kärlek, vänskap, tillhörighet, förståelse och acceptans. Människan har ett stort behov av grupptillhörighet och delaktighet och av att känna sig förstådd och behövd.

Självkänsla

Är ett egobehov som självrespekt, erkännande, bekräftelse och uppmärksamhet. Behoven kan delas in i två kategorier: den inre självkänslan och den yttre självkänslan.

Den inre självkänslan innebär att individen vet att han/hon har kompetens, att man kan och gör saker. Den yttre självkänslan innebär att man får erkännande och uppmärksamhet från andra.  När behoven uppfylls känner sig personen självsäker och värdefull och om de inte uppfylls leder det till frustration och individen känner sig underlägsen, svag, hjälplös och värdelös.

Behov av självförverkligande

Innebär att du utvecklas som person och bli mer och mer den man är, för att slutligen nå upp till sin fulla potential.

 Jag tänker att det är viktigt att försöka förverkliga sina drömmar, att sträva mot målet. Det kan man göra på olika sätt. Det viktiga tror jag är att du som person är medveten om vad det är som DU vill göra för att du ska må bra och vara lycklig.

Hälsningar Mia

Vilken färg är DU?

Har du något plagg i en favoritfärg som du gärna har på dig och har du färger som du absolut undviker? Jag älskar grönt i alla möjliga nyanser och använder sällan rött. Hur kommer det sig att vi attraheras av vissa färger och undviker andra?

- Gult är solen och kreativitetens färg. Välj gult när du vill blir mer kreativ, få nya tankar och associationer.

- Grönt är färgen för nystart, utveckling och förändring. Välj grönt när du känner att du behöver "jorda" dig då för grönt dig tillbaka till naturen.

- Rött står för hetta, passion och hetsiga känslor. Välj rött när du vill utstråla självförtroende och självsäkerhet.

- Blått står för seriositet och styrka. Välj blått när du är stressad, du blir lugnare. Puls och blodtryck går ner, musklerna slappnar av och du kan bli sömnig.

- Lila står för andlighet och att stärka sin intuition. Välj lila när du vill förstärka din empatiska sida.

HÄR kan du läsa mer om färger och personlighet. Rolig läsning tycker jag, för jag kände igen mig direkt som GRÖN  :)

Hälsningar Mia

Förutfattade meningar om andra eller inte?

Handen på hjärtat, hur ofta dömer du dig själv och andra? Hur ofta idiotförklarar du dig själv eller människor som inte delar dina åsikter om exempelvis jämlikhet, invandring eller religion?

Jag läser i det nyaste numret av Leva om mentalisering och vad det innebär. Genom att döma andra människor skapas klyftor och konflikter mellan människor. Det blir ett "vi och dom" - tänk. Personligt kan det innebära att personen är rädd för att partnern ska lämna honom/henne för att de grälade dagen innan eller att chefen kommer att ge dig sparken för att hon var otrevlig mot dig på kafferasten. Det kan också vara så att du vet att det sjukgymnasten orsakade att du fick ont vid träningen bara för att hon tycker du är jobbig eller att du är dålig som misslyckades på anställningsintervjun.

Vi drar snabba slutsatser och dömer för snabbt. Vi glömmer också att kolla att det vi just har tänkt stämmer i verkligheten ...

För att ta reda på hur min mentaliseringsförmåga är funderar jag på och besvarar följande frågor (mina svar i grönt):

1. Känner du dig ofta helt säker på vad andra människor tänker och känner?
Nej. Jag kan aldrig vara säker på vad andra människor tänker och känner. Förut tänkte jag ofta att "oj, han/hon tycker nog att jag är dum som sa så", men den sortens tankar har jag lyckats jobba bort.

2. Upplever du dig ofta som ett rent offer för omständigheterna?
Nej. Det är ju mina egna val som har format mina omständigheter.

3. Gör du ofta saker utan att tänka dig för och ångrar i efterhand?
Ja. Det har hänt några gånger, men när jag funderar över det så ser jag att det jag gjorde fyllde en funktion.

4. Är dina nära relationer väldigt konfliktfyllda?
Nej. Mina nära relationer är harmoniska och fina.

5. Har du svårt att stå ut med att vara ensam?
Nej. Jag trivs med att vara ensam och pyssla med mitt.

6. Ägnar du mycket tid åt att älta saker som har hänt i det förflutna och oroa dig för framtiden?
Nej. Förut gjorde jag det och det upplevde jag som väldigt jobbigt. Jag kunde gå en hel dag och älta något som jag hade sagt eller gjort. Nu säger jag till mig själv: Jag är mänsklig - herregud vad skönt! och så lämnar jag det som hänt bakom mig.

Resultat: Om du svarar ja på minst tre av de här frågorna, så är det mycket möjligt att du behöver jobba lite med din mentaliseringsförmåga. Jag har svarat ja på ett ställe och inser att jag har utvecklat min mentaliseringsförmåga enormt mycket under de tre sista åren.  WOW!

Från artikeln tar jag med mig fyra smarta råd i bakfickan för att undvika "vi och dom"-tänk:

• Tänka på hur jag talar till andra människor.
• Fråga när jag inte förstår vad den andra personen menar, "hur tänker du nu?" eller "vad menar du?"
• Är tydlig med vad jag tänker och känner. "Jag känner mig dum", "jag blir ledsen ..."
• Fundera över om jag delar ut färdiga roller till andra  och träna på att lyfta bort min fördom och fundera på vad som finns under ytan hos personen. Kan det kanske hända att Anna var otrevlig för att hon är orolig för sin man?

Intressant bok om skam - den starkaste av våra affekter

Boken "Den nakna skammen - Grund för depression eller väg till ömsesidighet" är skriven av psykiatrikern och psykoanalytikern Johan Beck-Friis (2009) och handlar om känslan skam som är den starkaste av de mänskliga affekterna.

Beck-Friis (2009) talar om den nakna skammen som är den känslan som plötsligt eller långsamt tar över och som känns i hela kroppen. Skammen kan vara öppen och synlig, men lika väl dold och gömd för omvärlden. Beck-Friis talar om olika sätt som skamkänslan kan drabba en person. Den kan uppstå i en direkt reaktion från en utomstående person, som skäller ut en, hånskrattar eller skriker "skäms!" Den kan också utlösas genom att ett ansikte vänds bort, man får ingen bekräftelse och inget gensvar och känslan man har inom sig är att man inte är önskvärd, inte duger och känner sig smutsig. Grundaffekten skam är medfödd och en gentisk betingad beredskap som innebär att individen reagerar med att känna skam så fort att det finns en utlösande anledning.

Beck-Friis (2009) talar om skammen som en social antenn som känner av vad som är rätt och fel i den sociala gemenskapen. Det solidariska stödet för varandra, bygger i grund och botten på att individen kan respektera sig själv, skriver Beck-Friis. När man inte kan respektera sig själv påverkar denna känsla kontakten och umgänget med människorna i ens omgivning. En nedsatt självrespekt innebär ofta att individen är arg på sig själv och denna ilska påverkar även omgivningen.

Skam är en känsla som individen på alla sätt försöker undvika, eftersom minnet av den upplevda skammen är smärtsam. Att bli skammad kan ge minnen som vi aldrig glömmer och som formar oss till den person som vi blir. Intressant tänker jag och fortsätter att bläddra i boken ...

 

Hälsningar Mia

Sätt att stärka självkänslan.

Jag funderar över vilka sätt det finns att stärka självkänslan och läser om det i en bok som heter Ditt inre centrum, skriven av Marta Cullberg Weston.

Det första steget mot förändring är att upptäcka de tankar som sätter krokben för individen. Sedan behöver man hitta sätt att bryta den negativa cirkeln av negativa tankar och försöka ta tillbaka kontrollen över sitt liv och sina tankar.

Cullberg Weston (2005) skriver att när man lyckats identifiera de negativa kommentarerna och mekanismerna som den inre kritikern använder sig av, är nästa steg att hitta en stoppknapp.
Det kan exempelvis vara så att man säger till sig själv: "SLUTA!" eller något mera kraftfullt om man vill det. Jag brukar bli arg och säga till min inre kritiker att dra nåt gammalt över sig och att den rösten inte har något att hämta hos mig längre.

Vad kan personen själv göra?
1. Använda sig av affirmationer och bekräfta sig själv. Min egen erfarenhet är att dessa affirmationer är mycket effektiva. Läs mer om affirmationer.  

2. Ett annat sätt kan vara att göra positiva listor över sina personliga styrkor.

3. På ett inre plan försöka hitta en väg att acceptera sig själv som den unika person man är.

4. Göra uppror mot alla "borden" som du tycker att du borde göra. En nära vän till mig säger ofta "jag borde göra det och det". Sedan ser jag på henne att hon inte har det minsta lust att göra det, men hon plågar sig själv genom att få dåligt samvete för att hon inte är duktig nog.

5. Ett litet barn som får höra negativa kommentarer om sig själv, kan bära med sig det resten av livet. Man kan sudda ut negativa etiketter genom att visualisera en svart tavla där alla negativa etiketter står och successivt sudda ut dem och ersätta dem med positiva etiketter.

6. Identifiera den inre kritiska rösten och börja fundera över var den hör hemma. Den kanske har varit ett barn som vuxit upp med en sträng pappa eller syskon som varit avundsjuka.  När man har identifierat den inre kritiska rösten kan man byta ut den mot en stödjande röst. Jag har sparkat min inre kritiker och ersatt den med pepptanten, som är en klok röst som talar till mig i positiva ordalag.

Träna självkänslan
Du kan träna din självkänsla på olika sätt. Ett exempel är att använda sig av Kognitiv Beteende Terapi (KBT). Kika in på kbtterapi.se för att hitta arbetsmaterial m.m.

Hälsningar Mia

12 övningar i godhet

Jag övar mig i att vara god och snäll mot mina medmänniskor och tänker att det jag ger får jag så småningom tillbaka.

1. Säg något vänligt till alla du möter i morgonrusningen - och le. Börja prata vänligare med dig själv och stäng av den kritiska rösten du har i huvudet och le inåt.
2. Ta inititativet och prata med någon som är ny, eller blyg, på jobbet. Bjud med dem på lunch om du har möjlighet.
3. Förvåna dina medmänniskor! Hjälp någon att bära hem matkassarna som är alldeles för tunga. Eller erbjud dig att betala de där sista tio kronorna som fattas i kassan, om du får chansen.
4. Släpp fram andra i trafiken!
5. Byt ämne när andra skvallrar vid fikat. Våga vara den som inte hänger på när snacket går.
6. Skriv ett uppskattande brev till någon organisation eller folkrörelse som du faktiskt tycker gör nytta och skillnad i världen.
7. Bli en riktigt god lyssnare. Ge en annan människa gåvan av din totala närvaro och koncentration.
8. Säg minst tre inspirerande och uppmuntrande saker till någon annan varje dag och fem till dig själv!
9. Håll upp dörren! Det sägs att för varje person som håller upp en dörr tar sju efter. För varje person som låter dörren slänga igen efter sig, gör två likadant.
10. Börja skriva tacksamhetsdagbok eller glädjerapport. Ta en stund varje kväll innan du somnar för att tänka igenom din dag och skriva ner sånt som gjort dig glad och du är tacksam över.
11. Stäng av autopiloten. Gå en sväng i skogen och fundera över hur du vill leva. Vilka förhållningssätt vill du ha till livet? Vilka karaktärsdrag vill du utveckla? Hur vill du bemöta andra människor? Hur bör ett gott samhälle organiseras? En god värld? Och hur vill du bidra till det?
12. Pröva den buddhistiska Tonglen - meditationen - Hjärtats meditation. Det är en guidad meditation som utvecklar acceptans och förlåtelse. Först genererar du kärlek till dig själv, sedan gentemot någon annan och till sist till alla levande varelser. Finns på cd.

( Källa: Tidningen Leva , nr 12, december 2010)

HÄR hittar kan du köpa meditationsprogram och ladda ner på din dator.


Ljus & kärlek!

Hälsningar Mia 

Har du tänkt på att varje människa är en berättelse?

Igår startade den andra kursen för hösten, samtalsprocesser, heter den. En av kursböckerna som jag har valt att läsa är skriven av psykiatrikern Clarence Crafoord och heter "Människan är en berättelse".

Crafoords utgångspunkt är att varje människa är en skildrande varelse som berättar sin historia - inte bara verbalt utan också med sitt framträdande, sin klädsel, uppsyn, hållning, röst och sitt sätt att röra sig.

I ett kapitel beskriver Clarence Crafoord att människan är sitt språk (Crafoord, 1994, sid 22):

"Vad vill barnet med sin ivriga önskan om att förmedla sig, att meddela sig? Det söker med ögonen, med sina rörelser, med sina karakteristiska gurglande läten. Vad säger spädbarnet förutom att uttrycka sina behov av mat, värme, blöjbyten?

Barnet tilltalar också omgivningen med sin gentagna berättelse. Och vad det säger kan uttryckas med orden:

" Jag vill bli sedd och hörd." Och vidare: Jag vill få ett gensvar.Det är viktigt att min berättelse når fram, att berättelsen som är jag blir mottagen och får ett bemötande. /.../ Gensvaret är viktigt för min upplevelse av mig själv och för att jag ska kunna fortsätta min berättelse."

Det efterlängtade gensvaret är oftast ordlöst men skulle kunna uttryckas så här: "Jag ser dig och jag älskar dig." I det gensvaret skymtar varje individ början av sin identitet."

Jag tänker att det är fascinerande att varje människa är en berättelse och att det är SÅ SANT. Ibland är det lätt att döma människor för snabbt och inte tänka på att bakom beteendet som just har uppvisats finns en människa med andra erfarenheter än mina. Vad jag kan göra är att lyssna och även om jag inte förstår eller håller med, kan jag ändå förstå att det som den personen säger är viktigt för honom eller henne.

Hälsningar Mia

Har du skuldkänslor för att du BORDE göra?

För några dagar sen gick jag omkring med dåligt samvete för att jag borde plugga, men istället låg på soffan, tittade på film och åt vingummi. Det fick mig att fundera på alla de borden som på ett jobbigt sätt kan sätta käppar i hjulet i livet.

Borde är tanke utan handling. Borde är fingret som höjs under näsan på dig. Borde är befallningen som bär varningstecknet: " Våga inte avvika så mycket som bråkdelen av en milimeter annars kommer du få ångra dig, känna dig skyldig , drabbas av samvetskval och andra kommer peka finger åt dig - och de borde de göra (Freeman & Dewolf, 1992)."

 Borden kan bli problematiska i följande fall (Freeman & Dewolf, 1992, sid 248):

• När du underlåter att göra något du tycker att du borde göra - och som följd drabbas av dåligt samvete och känner dig värdelös.t
• När du gjorde (eller lät bli att göra) något i det förflutna och nu ångrar dig bitterligen.
• När andra har gjort något de inte borde, eller låtit bli att göra något de borde ha gjort - varför du nu känner dig sårad eller arg eller bådadera.
• När du gör något du anser att du borde - men innerst inne helst skulle vilja slippa och av den anledningen känner dig såväl missbelåten över att behöva göra det som skuldmedveten för att du känner så.
• När du har för avsikt att göra något du inte borde - och därför känner dig skuldmedveten, nervös och pressad.
• När sådant du  anser vara rätt och riktigt  (dina borden) kolliderar med andra övertygelser.

Du kan ringa in de borden som gör just ditt liv onödigt besvärligt. Första steget gäller att handskas med borden som får dig att känna dig skyldig, arg, orolig, ångerfull eller pressad är att göra upp en lista över dem.

• Vad är det du borde göra som du inte gör?
• Vad är det du borde ha gjort som du inte har gjort?
• Vad är det andra gör fel som har betydelse för dig?
• Vilka av de plikter du fullgör får dig att känna dig arg?
• Finns det någon handling du överväger som du vet bryter mot dina normer?

Hälsningar Mia

Tankeläsning.

Min katt Tessi brukar ibland komma och sätta sig framför mig och stirra. Intensivt. Jag har ingen aning om vad hon vill (och visst hade det varit praktiskt om hon hade kunnat säga rent ut vad hon ville) så oftast brukar jag gissa på vad jag TROR hon vill.

Jag tänker att det hade varit praktiskt, men också en aning jobbigt att gå omkring och kunna läsa andra människors tankar hela dagarna. Vilken energi hade inte det krävts av oss?
Ändå är det vanligt att man tror sig veta vad en annan människa tycker om mig. Jag har gått i den fällan några gånger själv - bara för att upptäcka att det jag tänkte inte alls stämde och då kände jag mig väldigt snopen och blev lite generad över att jag ens kunde tänka så.

Enligt Freeman och Dewolf är tankeläsning är en illusion som kan uppträda i två varianter (Freeman & Dewolf, 1992, sid 78):

(1) att man utgår från att man kan säga vad andra människor tänker ("Det är ingen idé att jag söker jobbet, jag vet ändå att han aldrig skulle anställa en kvinna, eller någon i min ålder eller en sådan som mig")  eller

(2) att man utgår från att andra människor inte endast kan, utan därtill bör förstå exakt vad det är vi tänker utan att vi ska behöva förklara det för dem ("Om hon verkligen älskade mig skulle hon ha lagat min älsklingsrätt på min födelsedag. Hon vet att det är det jag vill ha").

Precis som författarna påpekar så uppstår onödiga problem för att man utgår från att man vet vad någon annan tänker  eller för att man utgår från att någon annan kan läsa en outtalade tankar.

Vad ska man göra för att undvika att hamna i tankefällan "tankeläsning"?
Jo, man ska helt enkelt säga sin mening. Att säga sin mening innebär INTE att man behöver vara oförskämd, otrevlig, krävande eller ovillig att kompromissa. Det betyder inte heller att man anklagar någon annan person för att ha handlat orätt.

Exempelvis:
"Jag skulle bli glad om du köpte blommor till mig ibland."

Hälsningar Mia

Tänk om -sjukan ...

Jag konstaterar att jag lider av "tänk om - sjukan" som går ut på att jag bekymrar mig för olika saker i livet. "Tänk om katten är allvarligt sjuk, så jag måste ta bort henne", "tänk om jag trycker på SOS - knappen istället för stoppknappen på tåget" (vilket faktiskt resulterade i att jag råkade trycka på SOS-knappen), "tänk om han/hon är sur på mig och inte gillar mig".
"Tänk om"- tänkande handlar om att man oroar sig för sådant som inte existerar eller är högst osannolikt.

Som förra veckan när jag var hos veterinären med lilla kissen och det kom ett provsvar som visade på leukemi. Veterinären sa att vi inte ska ta ut något i förskott, utan låta ett annat labb analysera blodprovet. Och vad gjorde jag? Jo, jag tog ut sorgen i förskott och var förtvivlad för att jag skulle få avliva min kära lilla katt ... Det visade sig dock att veterinärens maskin som analyserade provet var sönder och att katten har astma som går att behandla.

"Tänk om" -personen hävdar inte att något förfärligt har hänt - utan hans uppmärksamhet är helt koncentrerad på det faktum att det skulle kunna hända. Väldigt begränsande måste jag säga och dessutom utsätta sig för att må dåligt utan anledning.

Så istället för att tänka negativt kan jag vända och tänka positivt.
- Tänk om jag inte hade ringt veterinären om min kisse som mådde dåligt, då hade hon inte fått medicin för sin astma som gör att hon mår bättre idag.

- Tänk om inte maskinen hade visat ett konstigt värde, då hade inte veterinären kollat sin maskin och fått veta att den var sönder.

När man handskas med "tänk om" är det viktigt att inse hur selektivt det är eftersom oro är något väldigt individuellt. Vad man kan göra är att ifrågasätta sitt "tänk om" tänkande eller avleda tankarna med att tänka tvärtom. "Tänk om blodprovet visar att hon är kärnfrisk, det är ju jättebra!" eller "Tänk om han/hon inte mår så bra idag och det inte alls beror på mig att han/hon snäser".

Boken " De tio dummaste misstagen klyftiga personer gör" är skriven av Arthur Freeman och Rose Dewolf och lyfter fram tio tankefällor som människor använder sig av. En intressant och läsvärd bok måste jag säga.

Hälsningar Mia

Acceptera din kropp som den är - fem steg

I tidningen modern psykologi läser jag en artikel av Linda Backman om att man kan bota sin beachångest genom att acceptera sin kropp. Metoden heter ACT och står för acceptance and commitment therapy och går ut på att lägga sin tid och energi på att göra acceptansövningar istället för att HATA sin kropp.

Jag läser att våra försök att undvika jobbiga känslor ofta leder till att vi vidtar olika strategier, exempelvis att inte gå till stranden, för att slippa konfronteras med de negativa tankarna som finns om kroppen. Dessa strategier kan fungera utmärkt för stunden, men i längden är de begränsande och innebär att handlingsutrymmet blir mindre och mindre och de negativa tankarna skruvas upp.

En viktig tanke är att acceptans inte innebär att du som individ ska bli passiv, resignera eller ge upp. Det innebär INTE att du måste "gilla läget" utan att du kan komma vidare genom att först acceptera obehaget kring din kropp för att sedan kunna gå åt det håll och den kropp som du vill ha.

Artikeln beskriver fem steg:

1) Välj en värderad riktning för din kropp, som innebär att du funderar över vad du värdesätter när det gäller din kropp. Utseende eller funktion? Fundera över vad DU VILL, inte vad du tror att du måste eller borde.

2) Tillåt tankarna, innebär att du ska bli medveten om de tankar som du har om din kropp. Syftet är att identifiera hur din tankeprocess kan se ut.

3) Tryck på den gröna knappen, innebär att när du har koll på dina tankar kan du börja öva dig på att låta dem vara - utan att agera på dem. Anna Kåver, som är psykolog, ger tipset att varje gång de negativa tankarna kommer upp kan du visualisera att du trycker på en grön knapp. Om och om igen får du bestämma dig för att detta är den kropp du har och att du låter den vara precis som den är.

4) Lär känna din kropp, innebär att du börjar öva på att vara medvetet närvarande i din kropp. Förmågan att vända din uppmärksamhet till hur kroppen känns under en aktivitet och inte hur den ser ut.

5) Skriv en lista på vad du skulle göra om du vaknade i morgon med en perfekt kropp, innebär att du utmanar dig själv genom att göra det du skrivit på listan och börjar leva det liv du vill leva med den kropp du har idag.


Två böcker om att acceptera sin kropp

Anna Kåver: Att leva ett liv, inte vinna ett krig.

Ata Ghaderi och Thomas Parling: Lev med din kropp

HÄR hittar du övningar.

Hälsningar Mia

Social fobi

Jag funderar över blyghet och slås av hur lätt det är att döma människor som är blyga. Jag har fått höra kommentarer som att det är den blyge som behöver skärpa till sig för att passa in i gemenskapen. Vilket är fel, eftersom vi hela tiden lever i ett samspel, så är det allas ansvar att skärpa sig och ta ansvar för sina handlingar.

Efter att jag upplevt att jag hämmades av min blyghet, särskilt när jag satt i smågrupper eller på seminarium, sökte jag hjälp hos en talpedagog och fick börja öva upp min röst och avslappning. Det hjälpte faktiskt och jag upplever att det inte längre är särskilt svårt att prata i grupper.

Social fobi är ett tillstånd där personen upplever en uttalad och varaktig rädsla för sociala situationer och möten i vilka man tror sig uppträda så att det blir förödmjukande eller pinsamt. Man blir rädd för att göra bort sig och kan exempelvis få symtom som svettningar, rodnad, hjärtklappning, stamning, skakningar och att det "svartnar" för ögonen. Läs mer om social fobi HÄR

Duktiga flickor - till vilket pris?

Jag funderar kring krav och rädsla för att misslyckas. Tänker att det är så mycket lättare att springa på i ekorrhjulet, utan att stanna upp och känna efter.

Elizabeth Gummesson, har skrivit boken Good enough - Bli fri från din perfektionism.
Gummesson (2009) definierar perfektionism som en föreställning som individens har om sig själv om att han eller hon aldrig är tillräckligt bra och att ens prestationer är aldrig tillräckligt bra. Individen är livrädd för att misslyckas och göra misstag. Misstag är oacceptabla och bara för förlorare.







Det som kännetecknar en perfektionist enligt Gummesson ( 2009, s.22) är en person :

• ställer extremt höga och orealistiska krav på sig själv
• ställer ohyggligt höga krav på sin omgivning
• har skyhöga förväntningar på sig själv
• har lika höga förväntningar (och ofta outtalade) på sin omgivning
• är starkt dömande mot sin omgivning
• accepterar inte att själv göra misstag och fel - känner sig värdelös
• är väldigt rädd för att göra fel inför andra, att tappa ansiktet eller göra bort sig
• är aldrig någonsin nöjd

Boken innehåller övningar och mycket matnyttiga tips om hur det går att släppa på kraven att vara perfekt.

Hälsningar Mia

Härskarteknik

Just nu läser jag en kurs i företagsekonomi om organisationer och synen på hur kvinnor och män i organisationer blir behandlade. Det jag tänker på är synen på kvinnligt ledarskap eller olika arbetsuppgifter, t.ex. att kvinnor är mer omvårdande än män och män är händiga. 

Berit Ås som är professor i socialpsykologi, har beskrivit olika härskartekniker och därmed

synliggjort olika maktstrukturer, där exempelvis individen blir osynliggjord, förlöjligad, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skam och skuld.

HÄR kan du läsa om vad de olika härskarteknikerna innebär och HÄR kan du se hur de olika härskarteknikerna visar sig.

Vänliga hälsningar Mia

Stalking - att bli förföljd

På Sydsvenska Dagbladets nätupplaga läser jag om fenomenet stalking som innebär att en främmande eller bekant person övervakar, förföljer och trakasserar en annan människa.

Agneta Syrén, som är koncernsäkerhetschef vid Länsförsäkringar och har skrivit en bok om stalking. Hon menar att den faktor som kan utlösa stalking i ett företag exempelvis kan vara när det sker omorganisationer eller nedskärningar i en organisation och det finns personer som uppfattar åtgärderna som en oförrätt.

I Sverige finns det ännu ingen lagstiftning som direkt reglerar stalking. Den lagstiftning som används är ofredande, olaga hot, i vissa fall kvinnofridskränkning och lagen om besöksförbud (BRÅ 10-07-01).

Offret som blir förföljd bör direkt uppmana gärningsmannen att sluta och om det inte hjälper bör man spela in telefonsamtal och spara mail för att kunna polisanmäla.

// Hälsningar Mia

Tillit till vår kompetens.

Bilden lånad från Glitter Graphics

Det slår mig hur liten jag kan känna mig ibland. På fredag ska jag på anställningsintervju och jag får hela tiden rycka upp mig i kragen och säga:
- STOPP DÄR! Vad menar du med att du inte kan? Du har läst tre år på högskolan, du har massor av kunskap i knoppen som bara väntar på att komma ut!
Ändå är det så lätt att falla tillbaka, i de negativa spåren, när oron och tvivlet gör sig påminda.

När människor frågar sig vem de egentligen är, blir svaret ofta vad de är bra på. Bra på att skriva, bra på att baka, bra på att lyssna, bra på att pyssla ...

Detta leder oss till ett begrepp som psykologen Albert Bandura definierar som self-efficacy och det handlar om tillit till vår kompetens och vår förmåga att hantera olika situationer i livet. Med andra ord, en form av självförtroende. Enligt Bandura har tilliten till vår kompetens och förmåga viktiga effekter på individens prestation. Människor är mer engagerade i aktiviteter om de tror att de kan utföra framgångsrikt, än om de tror att de ska misslyckas (Friedman & Schustack, 2005). När jag tänker efter har jag flera gånger fått återkoppling på vad jag kan, senast när jag var på mentorsträff som påtalade att han tycker att jag är en person som säger mycket kloka saker. Det är bara att suga åt sig! 

Människor använder sig av olika yttre källor för att bygga upp sitt självförtroende, exempelvis att köpa sig en fin sportbil, en ny mobiltelefon eller en tjusig bostad för att stärka sitt självförtroende och visa för sig själv och andra att man är någon. Det är bara det att när man baserar sin självkänsla på yttre ting är man betydligt mer sårbar.

Jag funderar på vad man kan göra för att bygga upp och stärka sin självkänsla. I boken "Good enough- bli fri från din perfektionism", skriven av Elisabeth Gummesson, hämtar jag följande tänkvärda ord (sidan 194f).

Sluta jämföra dig med andra. Låt dig själv duga precis som du är! Det kan inte sägas för många gånger. JAG ÄR GOOD ENOUGH och jag duger precis som jag är. Pröva själva, det fungerar faktiskt!

Du har en egen röst - lyssna till den. Jag blir bättre och bättre på att lyssna på min lilla röst. Istället för att söka jobba där jag bor nu, har jag sökt jobb i hela Sverige, från Stockholm till Landskrona. BRAVO, säger jag!

Du är viktig, din åsikt är viktig, dina värderingar är viktiga. Jag jobbar med den här biten hela tiden och kommer ett steg längre för varje gång. Jag har allt blivit bättre på att säga vad jag tänker och inte bry mig så mycket om vad andra tycker om den. Det är helt okej om de skulle tycka den är tokig.

Sätt gränser för dig själv. Säg NEJ när du vill säga nej, och JA, när du vill säga ja. Det gjorde jag idag, blev stoppad av en telefonförsäljare, som försökte övertala mig att ta ett annat abonnemang. Jag lyssnade, men jag sa NEJ! Och jag brydde mig inte särskilt mycket om att hon blev inte tyckte det var ett bra beslut!

Sätt gränser för hur folk beter sig mot dig. Du behöver inte acceptera att någon talar till dig på ett sätt som du inte gillar eller behandlar dig kärlekslöst och utan respekt. Det ÄR aldrig försent att sätta gränser!  Om jag förut tog emot, så gör jag inte det längre. Jag markerar att jag inte accepterar att någon beter sig illa mot mig.

Se varje misslyckande som ett lärande. Vad kan du lära dig av det som gick snett? Ta med dig erfarenheterna till nästa gång! Jag måste säga att resan med uppsatsen, har blivit ett långt lärande. Jag har fått upp ögonen för hur jag skriver och kunnat använda feedbacken på ett konstruktivt sätt.

Sluta vara alla till lags. Sätt dig själv högst upp på prioriteringslistan och skäm bort dig! Jag jobbar på detta. Lyssnar på kroppen och vad den säger.

Bekräfta dig själv. Säg det som du önskar att andra ska säga till dig! Varje gång jag ser mig i spegeln säger jag till mig själv: Vad fin du är idag! När jag pratade i telefonen idag, stod jag och beundrade mina vader som har blivit smalare nu när jag har cyklat 3,2 mil/ gång som jag varit i Borås.

Vänliga hälsningar Mia