Jag älskar att använda min kreativitet och fantasi för att tillverka föremål. Ett exempel är när jag gör luffarslöjd och fritt ur fantasin böjer tråden, för att tillverka olika saker.
Här gör jag mönster på ett mönstergig:
Och här blev det några halsband
På sidan Kreativitet finns det intressanta artiklar om bland annat hur du kan bli mer kreativ i vardagen, lösa problem och hur du utvecklar ditt skrivande. När jag läser om omgivningens reaktioner när någon är kreativ känner jag igen mig. Eftersom min stora, stora dröm här i livet är att coacha och vägleda människor, men alltid mötts av något slags motstånd som gör att jag känner mig påhoppad och idiotförklarad läser jag följande lilla stycke och nickar instämmande för mig själv:
När jag en gång på ett tillfälligt jobb började prata om att jag ville säga upp mig för att det här arbetet inte var vad jag ville göra i mitt liv för jag ville jobba mer kreativt så reagerade mina kollegor med att vilja övertala mig att stanna kvar. Om jag valde samma karriär, yrke och arbetsplats som de så kunde de dels lättare känna samhörighet med mig och dels slippa att känna hur deras eget val blev ifrågasatt. De ville att jag skulle rätta in mig i ledet, tillhöra flocken, eftersom det ligger en slags trygghet i att människor gör så. När alla tänker och tycker likadant, har samma slags kläder, agerar likadant och följer spelreglerna så bibehålls tryggheten men när vissa individer bryter sig ur så rubbas status quo.Intressant tycker jag att vi kan vara så rädda för det som känns okänt. Hur är det med Er andra, har ni någon gång drömt om att utveckla Er eller gå er egna väg och mött motstånd från omgivningen?
Berätta gärna, vad som hände och hur ni löste situationen!
Hälsningar Mia
