Empatisk förmåga.

Bild lånad från glitter-graphics.com

Jag funderar kring att ha förmågan att vara medveten om andra personers känslor. Ibland kan jag känna att någon är ledsen, trött eller olycklig. Det kan vara påtagligt, en känsla som jag får av att något är fel med den andre personen.

Empati är förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med denna förmåga. I den empatiska processen ingår både känslor och intellekt.
Affektiv empati innebär att affekter väcks i empaten (den person som är empatiska).
Kognitiv empati är den rationella prövning som sker för att utvärdera affekternas relevans och betydelse. I empatiprocessen växlar empaten mellan dessa två former för att successivt öka sitt medvetande om den andres känslomässiga tillstånd.

Enligt Henry Montgomery ingår dessa komponenter i fenomenet empati:

Förståelse - någon typ av förståelse av den som empatin väcks för


Känsla - att empaten (personen som känner empati) upplever en känsla som överensstämmer med den andre


Uppfattad likhet - empaten uppfattar sig ha relevanta likheter med objektet för empatin


Handling - empatin manifesteras i någon handling från empatens sida
 
I den här artikeln läser jag att empati är något som kan utvecklas med ålder, men det är ingen självklarhet. Barn som inte har en bra uppväxt kan komma efter när det gäller empati. Denna förmåga kan man dock träna upp och stärka exempelvis genom att prata om empati och utgå från vardagssituationer med barnet och fråga hur barnet tror att en annan person känner eller mår i en viss situation. 
 
I artikeln läser jag att föräldern eller vuxna ska gå före med gott exempel och ha ett empatiskt förhållningssätt, eftersom barn gör som vi vuxna gör. Jag tror exempelvis att det är viktigt att svara på barnets frågor som det kan ha och inte förringa dessa funderingar. Det samma gäller känslor och vikten av att prata om vad positiva och negativa känslor innebär och att det är okej att gråta  eller bli arg.

Hälsningar Mia