Summa sidvisningar

lördag 17 april 2010

Skam

Jag har funderat på det här med att visa känslor. En del människor visar känslor hela tiden, de är tydliga och inte rädda för att gråta, skratta eller bli arga. Andra människor tycks ha svårare att visa känslor, jag har flera gånger träffat människor som blir ledsna men inte visar det utåt, utan sväljer vreden fast tårarna glittrar i ögonen.

Vår inre känsloliv påverkar vårt välbefinnande och känslorna finns inom oss även om vi försöker att inte låtsas om dem. När man försöker att trycka tillbaka känslorna blir de ofta extra starka och otyglade.Ibland är jag också så, jag blir jättearg, men jag trycker ner ilskan i magen och mår dåligt inombords istället och ibland kan jag inte hålla emot, då exploderar ilskan likt en vulkan. Det är en enorm kraft!

Känslorna spelar en stor roll när vi ska fatta beslut och handla utifrån dem. Under människans evolution har färdiga handlingsmönster vuxit fram som är betydelsefulla för att vi överlever. Våra känslor har olika uttrycksformer. De flesta av emotionerna är lugna och finstämda, välbalanserade, och hör ihop med alldagliga upplevelser.

Känslorna, i stunden, kan bli för starka. Vår förmåga att känna oss skamsna, att skämmas, reglerar ofta situationer där vi blivit alltför känslosamma. Vi pratar kanske, i ren glädje, för högt med någon på biblioteket. Plötsligt kommer vi på att vi är lite för högljudda, vi blir tysta och skäms. Skammen är en av våra viktigaste affekter. Den hjälper oss att reglera bland annat avstånd och känslomässig intensitet i mötet med andra människor. Genom individens erfarenheter byggs känslorna upp och påverkas starkt av individens tankar, exempelvis om en individ är rädd för att misslyckas, kan känslorna ta överhand om man känner ångest och oro. Om man då har gjort ett misstag, kan man känna skam över att man misslyckades  och blev till åtlöje.

Tomkins beskriver nio grundaffekter, som delas in i: positiva affekter (intresse-upphetsning, förnöjelse-glädje), neutrala affekter ( förvåning-överraskning) och negativa affekter (vrede-ilska, rädsla-skräck, kval-bedrövelse, skam, avsky och avsmak). Skam är en av de viktigaste och märkligaste affekterna. Skammen stör vårt tänkande, vi rodnar och vi kan ofta stamma och blir nervösa. Skammen kommer fram när glädjen blir större än vad de sociala normerna tillåter, då skäms vi (Affect scale 100417).


I den här artikeln om skam läser jag om att skam handlar om hur andra ser på oss. Terapeuten Göran Larsson har skrivit en bok om hur våra skamkänslor styr oss, men att det sällan är något som vi förstår. Boken som heter "Skamfilad" handlar om alla de ansikten som skammen har i många människors liv. Om människor runt omkring oss "lägger skam på oss", kan individen bli självkritisk på ett sätt som är destruktivt och det kan gå så långt att man känner förakt till sig själv och försöker gömma den för andra genom olika försvarsmekanismer.




Bilden är lånad från Sydsvenska dagbladets artikel


"– När en människa skalar av lagren av försvar och närmar sig sin skamproblematik kommer ofta en enorm sorg, sårbarhet eller vrede, berättar Göran Larsson. Särskilt i de ögonblick då de minns vad som hänt under uppväxten."


"–Den som blivit skammad har alltid kvar rädslan för att bli betraktad med en nedvärderande blick, på ett föraktfullt sätt. Att bli gjord till åtlöje. Eller, inte minst, rädslan för att ingen vill se på en, att andra ska vända sig bort i vämjelse eller avsky. Det är som om något inom en kan gå sönder i andras blickfång."

Dolda skamkänslor visar sig ofta genom att kroppen reagerar på olika sätt, exempelvis värk, magproblem eller att man går omkring och känner sig som en bluff och är rädd för vad omgivningen ska säga om de visste.

Det är inte alltid att individen som upplever känslan av skam har varit med om svåra saker som exempelvis incest, mobbning eller övergrepp. Skam kan användas som en uppfostringsmetod, där barnet får utstå en förälders straffande tystnad eller att man inte får prata om de känslor som finns i familjen och då kan individen utveckla en känsla av att han eller hon inte duger som den individ man är.


Jag tänker att jag har fått en djupare förståelse för hur vi människor hanterar vårt liv. Det är nog viktigt att tänka på vad man gör och säger om någon vän vill prata av sig. Ibland är det kanske bättre att bara vara tyst och lyssna, vara närvarande i nuet och bara finnas där för vännen. 

Må så gott!
// Mia

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar