Panikångest - när rädslan tar över livet.

Bilden lånad från Aftonbladet

Jag läser i min nyinköpta tidning om psykologi och fastnar i en artikel om panikångest. Intressant och lärorikt. Vad är då panikångest?

En panikångestattack brukar kännetecknas av:
- En attack där man känner en intensiv rädsla och obehag.
- Attacken börjar plötsligt och varar mellan 10-15 minuter.
- Kan orsakas av stressiga perioder, då man exempelvis har mycket att göra på jobbet, någon i familjen eller vänkretsen dör hastigt eller man kanske just har separerat från sin partner.
- Dessa attacker kan dyka upp när man minst anar det, exempelvis när man har börjat varva ner efter en pressad period.
- Attackerna är så pass obehagliga att den som drabbas kan gå omkring och vara rädd för att det ska hända igen.
- Det blir en ond cirkel, som kan beskrivas på följande sätt:

1. Först upplever individen att exempelvis får hjärtklappning, orolig mage eller yrsel och reagerar på detta med att bli ångestfylld.
2. Denna oro utlöser i sin tur ytterligare sensationer, som ökar ångesten och leder till olika katastroftankar. Personen tänker "jag har fått en hjärtinfarkt", "jag håller på att bli tokig", eller något liknande.
3. Man får ångest för ångesten, även kallat förväntansångest.
4. Vanligt är även att den drabbade  successivt börjar undvika situationer där panikattacker kan framkallas, eller undviker att vistas i situationer varifrån det kan vara svårt att fly eller snabbt få hjälp i händelse av en panikattack.

Minst fyra av nedanstående symptom ska ha uppträtt tillsammans som en attack och nått maximal intensitet inom tio minuter. Dessutom ska attackerna ha förekommit minst fyra gånger under den senaste månaden, eller endast en gång men i gengäld orsakat minst en månads oro för en ny attack:

• Ansträngd andhämtning eller andnöd
• Yrsel, ostadighetskänslor, svindel eller matthet
• Hjärtklappning eller hastig puls
• Darrningar eller skakningar
• Svettningar
• Kvävningskänslor
• Illamående eller magbesvär
• Overklighetskänslor inför en själv eller omgivningen
• Stickningar/domningar i händer och fötter
• Värmevallningar eller frysningar
• Smärtor eller obehag i bröstet
• Rädsla att dö
• Rädsla att bli ”tokig” eller göra något okontrollerat

Varför man drabbas av panikångest finns det inget enkelt svar på. En orsak kan vara att människor som har ångest bär med sig en ökad känslighet från barndomen. En annan orsak kan vara att halten av signalsubstanserna serotonin och noradrenalin i hjärnan kan vara för lågt och ge ångest. Genom läkemedel kan ångesten minskas.



När man har panikångest är det bra att gå till någon för att kunna få "prata av sig". Det finns olika behandlingsformer. Förutom läkemedel är kognitiv beteendeterapi (KBT) en effektiv väg till att bli frisk från panikångest. Vad som händer i KBT-terapin är att patienten tillsammans med en terapeut försöker fånga upp katastroftankarna och prata om dem.

Här kan du läsa mer om vad du kan göra vid panikångest. På Svenska ångestsällskapet finns det mer att läsa om när det gäller ångest.

I den här artikeln läser jag om Anna Sandström, som 28 år gammal får panikångest på en tunnelbaneperrong i centrala Stockholm. Hon berättar i artikeln:

– Plötsligt blev jag jätterädd och började gråta, och jag hade ingen aning om varför.

Anna trodde det var tillfälligt, men efter ett par veckor fick hon nästa attack när hon satt på ett tåg som stod stilla i fyrtio minuter. Efter det tilltog ångesten och hon berättar: 

”Jag var livrädd för att bli galen och tappa kontrollen…”

Hon blev rädd för att åka tåg, buss och tunnelbana och inte skulle få någon hjälp om attacken skulle slå till. Hon var hela tiden rädd för att hon skulle bli galen och tappa kontrollen. Ångesten inför att hon kunde bli instängd begränsade Anna allt mer i sitt liv. Räddningen blev när Anna tog kontakt med en privat psykolog som hjälpte henne till insikten att hon alltid krävt väldigt mycket av sig själv, att hon aldrig kunnat vila och sällan göra något bara för sin egen skull. Hon började förstå varför hon var så fixerad vid att prestera och vid den insikten kunde hon bryta mönstren.

Jag funderar över om jag haft panikångest någon gång och det slår mig att jag kanske hade en liten släng av något som kunde vara panikångest när jag satt fast i Londons tunnelbana under ett besök där. Vi var inte där så länge, men vetskapen om att det var varmt, den var en massa människor runt omkring mig, fick mig att få andnöd och jag kände mig panikslagen. Jag vet att jag sa till mig själv att jag skulle andas lugnt och djupt och fokusera på andningen. Rätt som det var sattes tåget igång igen och sen har jag inte tänkt så mycket mer på det förrän nu. Jag jobbar också ofta med mina tankar, försöker att byter ut negativa tankar mot positiva tankar istället.

Vänliga hälsningar Mia