Makt och maktlöshet

Jag läser i min kursbok om makt och maktlöshet i samband med konflikter och framförallt i samband med mobbning. Jag läser att man antingen kan ha "makten till" eller ha "makten över" någon annan individ och börjar fundera över hur en individ som blir mobbad upplever sin situation.

"Makten till" definieras  som förmågan att uträtta något och kunna hantera situationer som uppkommer. Sättet som "makten till" beror på individens vilja och förmåga att göra något åt situationen. För att få slut på mobbningen kan man exempelvis konfrontera mobbaren/mobbarna eller söka sig till ett annat arbete. 

I boken förekommer begreppet empowerment som är ett sätt att tänka som leder till en tydligare känsla för att sociala problem kan se ut på olika sätt. Det är en hjälpande process där man genom erkännande, främjande och en ökning av människors förmåga kan möta sina egna behov, lösa sina egna problem och mobilisera nödvändiga resurser för att kontrollera sina egna liv.  (Hallberg & Strandmark, 2004). Empowerment syftar till att en individ i en organisation, stat eller annan grupp skall känna att denne har makt över sin egen situation, sina arbetsuppgifter och sin närmiljö.

Det andra begreppet att ha "makt över" någon annan innebär att förtryckaren har känslan av att de "äger" världen och människorna i den. Boken tar upp vårdmiljön som exempel på att patienter kränks genom att de passiviseras och inte får vara delaktiga i vården och känner sig maktlösa. Enligt Freire (citerad i Hallberg & Strandmark, 2004) kan man komma förbi problemet med bristen på kontroll, genom att lyssna på människors upplevelser och göra dem till deltagare (Hallberg & Strandmark, 2004).

Makt kan beskrivas som en förmåga att framkalla och förhindra förändringar. Enligt May (citerad i Hallberg & Strandmark, 2004) finns det fem nivåer i maktrelationer mellan människor:
Nivå ett: Exploaterande makt kännetecknas av att den som har makten utnyttjar en annan person för sina egna behov.

Nivå två: Manipulerande makt kännetecknas av att en person har makt över en annan, där det från början kan finnas en ömsesidighet och där den som manipuleras från början uppmuntrat till denna maktutövning.

Nivå tre: Konkurrerande makt, kan vara både destruktiv och konstruktiv. Den destruktiva formen av makt kännetecknas av att en person blir mäktigare genom att den andres makt minskar. Den konstruktiva formen kännetecknas av att båda personerna har samma position, där konkurrensen ömsesidigt stimulerar dem båda.

Nivå fyra: Beskyddande makt, innebär att en person använder sin makt för att bistå och hjälpa den andra, t.ex. förälder - barn.

Nivå fem: Integrerande makt, innebär att de inblandade använder varandras makt för att stärka den gemensamma makten, exempelvis när en person får feedback från någon annan och kan förändra sitt arbete utifrån denna feedback.

De flesta människor använder olika former av makt för att få inflytande över andra människor.  Thylefors (citerad i Hallberg & Strandmark, 2004) beskriver tre nivåer av makt:
1. strukturell eller kollektiv makt, som utgör ramarna för den enskilda människans makt.
2. individuell makt, som har formen av allmän livskraft och självhävdelse hos individen.
3. mellanmänsklig makt, som inkluderar en persons förmåga att påverka andra personer.

Individen kan exempelvis genom indirekt maktutövning kränka en annan människa. Detta kan ske genom att man med kroppsspråket uttrycka sitt missnöje (t.ex. göra grimaser), eller att man bakom ryggen på en individ pratar om och fäller nedlåtande kommentarer som är riktade mot en person.

Makt är ett viktigt redskap i allt ledarskap i en organisation. I organisationer där målen för verksamhet kommer uppifrån finns tendensen att misslyckas eftersom ledningen har bestämt och formulerat målen som ska gälla. Efter det måste ledaren informera och motivera medarbetarna på alla nivåer. Det är ett långsamt arbete och man kan behöva börjar om. Läs mer om mål och strategier HÄR.

//Hälsningar Mia