Boken "Den nakna skammen - Grund för depression eller väg till ömsesidighet" är skriven av psykiatrikern och psykoanalytikern Johan Beck-Friis (2009) och handlar om känslan skam som är den starkaste av de mänskliga affekterna.
Beck-Friis (2009) talar om den nakna skammen som är den känslan som plötsligt eller långsamt tar över och som känns i hela kroppen. Skammen kan vara öppen och synlig, men lika väl dold och gömd för omvärlden. Beck-Friis talar om olika sätt som skamkänslan kan drabba en person. Den kan uppstå i en direkt reaktion från en utomstående person, som skäller ut en, hånskrattar eller skriker "skäms!" Den kan också utlösas genom att ett ansikte vänds bort, man får ingen bekräftelse och inget gensvar och känslan man har inom sig är att man inte är önskvärd, inte duger och känner sig smutsig. Grundaffekten skam är medfödd och en gentisk betingad beredskap som innebär att individen reagerar med att känna skam så fort att det finns en utlösande anledning.
Beck-Friis (2009) talar om skammen som en social antenn som känner av vad som är rätt och fel i den sociala gemenskapen. Det solidariska stödet för varandra, bygger i grund och botten på att individen kan respektera sig själv, skriver Beck-Friis. När man inte kan respektera sig själv påverkar denna känsla kontakten och umgänget med människorna i ens omgivning. En nedsatt självrespekt innebär ofta att individen är arg på sig själv och denna ilska påverkar även omgivningen.
Skam är en känsla som individen på alla sätt försöker undvika, eftersom minnet av den upplevda skammen är smärtsam. Att bli skammad kan ge minnen som vi aldrig glömmer och som formar oss till den person som vi blir. Intressant tänker jag och fortsätter att bläddra i boken ...
Hälsningar Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar