Jag funderar över blyghet och slås av hur lätt det är att döma människor som är blyga. Jag har fått höra kommentarer som att det är den blyge som behöver skärpa till sig för att passa in i gemenskapen. Vilket är fel, eftersom vi hela tiden lever i ett samspel, så är det allas ansvar att skärpa sig och ta ansvar för sina handlingar.
Efter att jag upplevt att jag hämmades av min blyghet, särskilt när jag satt i smågrupper eller på seminarium, sökte jag hjälp hos en talpedagog och fick börja öva upp min röst och avslappning. Det hjälpte faktiskt och jag upplever att det inte längre är särskilt svårt att prata i grupper.
Social fobi är ett tillstånd där personen upplever en uttalad och varaktig rädsla för sociala situationer och möten i vilka man tror sig uppträda så att det blir förödmjukande eller pinsamt. Man blir rädd för att göra bort sig och kan exempelvis få symtom som svettningar, rodnad, hjärtklappning, stamning, skakningar och att det "svartnar" för ögonen. Läs mer om social fobi HÄR
hejsan!
SvaraRaderaJag har själv arit extremt blyg, även på hemmaplan. När jag var 7 år så vågade jag inte ens be om ketchupen vid matbordet hemma med mor,far och 3 syskon. Och jag tror att man själv kan jobba bort sin fobi, et sitter i skallen, och hjärnan sänder sen ut signaler om hur man ska bete sig. Helt klart en vanesak, min var ju tyvärr medfödd.
Men i dagsläget så har jag själv jobbat på det, och känner mig friare än någonsin i situationer med okännda människor.
Man kan om man vill =O)
ha det bäst
MizzMadden: Hej,det har du rätt i att man kan bara man vill. När jag funderar, så har jag exempelvis varit ledare i en gympagrupp och jag hade inga problem med det. Mycket sitter nog i skallen, som att jag tänker istället för att säga det rent ut. Nu övar jag på att säga det rent ut istället. Jätteintresant att höra hur du upplever din blyghet. Ha det bäst du oxå :D
SvaraRadera