Mörkertal om kränkande behandling

Bilden lånad från Glitter Graphics

Mörkertal: 11 000 barn känner sig kränkta av sina klasskamrater. 18 000 barn känner sig kränkta av sin lärare. Kränkande behandling är den vanligaste orsaken till att personer mellan 15-44 år, tar livet av sig (Nolltolerans 10-05-16).

Varför kränker vi andra människor?
Enligt vad jag har läst i min konfliktkurs, orsakas ofta kränkande beteende av att människor i olika sammanhang har svårt att respektera att andra människor är olika eller att en grupps gemenskap känns hotad . Den som blir mobbad är ofta en person som är rädd, har dåligt självförtroende och säger inte ifrån. Den som mobbar har ofta dåligt självförtroende och kanaliserar sin ångest och oro utåt genom att vara aggressiv mot en annan individ som inte värjer sig (Maltén, 1992).

Enligt skolverkets allmänna råd (2009) kan kränkningar av barns och elevers trovärdighet ske i form av:
- diskriminering, trakasserier, kränkande behandling och innebär att individens värdighet kränks.

Exempel på kränkningar kan vara:

- nedsättande tal
- ryktesspridning
- förlöjligande
- fysiskt våld
- utfrysning
- hot

Exempel på diskriminering innebär att ett barn eller en elev missgynnas och kan ha samband med:

- kön
- könsidentitet
- etnisk tillhörighet
- religion eller trosuppfattning
- funktionshinder
- sexuell läggning
- ålder

Kränkande behandling kan delas i tre olika begrepp (enligt Hallberg & Strandmark, 2004, sid 87f):
1. Våld på arbetsplatsen där upprepade fysiska handlingar som är negativa och som bedöms och bedöms och bestraffas enligt bestämmelser i strafflagen.

2. Sexuella trakasserier där ovälkommet uppträdande är grundat på kön och av sexuell natur och som kränker arbetstagarens integritet i arbetet. När det gäller sexuella trakasserier räcker det med en enda ovälkommen handling av sexuell natur för att det ska kallas sexuellt ofredande.

3. Mobbning på arbetsplatsen innebär upprepade negativa handlingar som är riktade mot en individ under lång tid på sådant sätt att personen har svårt att försvara sig och hamna i ett underläge.

I den här artikeln läser jag om Lars Arrhenius som är barn- och elevombud vid skolinspektionen. Han skriver att vi vuxna måste ha civilkurage och ta ställning mot mobbning för att få stopp på mobbning i skolorna. Jag tror att han har rätt, för problemet med kränkande behandling både i skolan och på arbetet måste tas fram i ljuset och pratas om. Det är bra att det finns en debatt, men ännu viktigare att våga handla. Ta ett steg fram och säga ifrån om man känner sig mobbad eller ser att någon mobbas.

Den här artikeln om arbetsplatsrelaterad mobbning, skriver Christer Winbäck om arbetagivarens ansvar för trygghet på arbetsplatsen och förebyggande av mobbning. Också intressant och tankeväckande diskussion där Winbäck anser att en internationell handlingsplan bör upprättas för att komma till rätta med problemen.

Vänliga Hälsningar Mia