Bilden är lånad från Glitter Graphics
Borderline personlighetsstörning innebär att individen är en intensiv känslomänniska och i vissa sammanhang kan ha svårt för att handskas med negativa känslor. Enligt forskare ska denna känslomässighet vara medfödd och en del av individens personlighet. En bidragande orsak kan vara att man under sin uppväxt inte lärt sig att klara känslostormar, särskilt inte när man befinner sig i en period av stress och svårigheter. Många som har diagnosen Borderline har blivit utsatta för övergrepp, av fysisk, psykisk eller sexuell art. Man kan säga att skadorna är tredje gradens brännskador i själen.
När personen som har borderline mår som sämst, kan han eller hon skära sig, ta överdoser av tabletter eller skada sig själv på annat sätt, för att försöka komma bort en stund från känslan som upplevs som mycket svår att stå ut med (källa: Anhörigförening Borderline)
Snabba humörskiftningar- Självskadebeteende, exempelvis skära sig, slå sönder saker, använda droger eller alkohol
- Störd bild av det egna jaget, som innebär att personen ser ner på sig själv, känner sig missförstådda eller illa behandlade
- Känsla av att vara uttråkad, och utan uppfattning om vem man egentligen är
- Aggressiv "klängighet" för att man inte vill vara ensam eller att man drar sig undan andra människor
- Rädsla för att bli övergiven
- Impulsivt beteende när det gäller pengar, mat och sex
- Självmord
- Borderline är vanligare hos kvinnor än hos män
I den här artikeln läser jag om Jessika som berättar om sitt liv med sjukdomen borderline. Under hennes tonårstid var livet ett enda kaos med avhoppat gymnasium, humörsvängningar och vilda fester. Kaoset fortsatte när andra i omgivningen började få ett ordnat liv. Till slut kollapsade hon och blev sjukskriven för utbrändhet, där fick hon träffa en bra läkare som skrev en remiss till Psykiatrimottagningen i Tumba. På psykiatrimottagningen fick hon genomgå ett SCID-II test, som diagnostiserar personlighetsstörningar. Jessika uppfyllde sju av nio kriterier för borderline.
Jessika om att lita på andra människor:
- Det absolut svåraste för mig var att känna tillit. Att lita på att den här människan inte försvinner efter fem gånger när man har börjat lägga saker på bordet. När jag väl kände tilliten till Göran, och det var första gången i mitt liv jag kände tillit, så föll mina försvar ganska snabbt. I början gjorde jag som vanligt och ifrågasatte om det här verkligen var rätt för mig, men när tilliten kom så började jag också lita på mig själv. Jag hade valt det här och det var rätt för mig.
/Hälsningar Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar