Roos ( 2006) menar att energitjuvarna, som hon kallar personer i boken, är personer som är rädda för att tappa masken och visa att de har fel och brister. Vad energitjuven då gör är att förneka alla känslor som kommer inifrån och lever i en värld där de ständigt är på sin vakt och ständigt försvarar sig själva för att slippa möta sina obehagliga känslor. De slänger iväg negativa och kritiska kommentarer mot personer i sin omgivning i syfte att förminska motparten. Genom att ständigt säga emot, vilja bestämma och alltid har sista ordet sprider den här personen sin olust omkring sig. Den andra som drabbas av det här försvagas och blir psykiskt trött, ofta utan att förstå varför. Han eller hon känner sig olustig och får en diffus känsla av att något är fel.
Roos skriver att orsaken till det här beteendet kan bero på att individen återskapar mönster från sin egen barndom, exempelvis att man har vuxit upp med en förälder som inte har bearbetat sina egna konflikter utan lagt över negativa känslor och bördor på sitt barn. En annan orsak kan vara att individen i sin barndom inte har blivit sedd och känner sig kränkt och att känslan av att man inte duger fått sitt fäste inombords. I vuxen ålder får då individen en drift att hämnas genom att själv kränka och utsätta personer i sin omgivning för samma förnedrande behandling som han själv. En annan orsak kan vara att energitjuven är rädd för att förlora sitt värde om han inte går segrande ur en konflikt eller en konfrontation.
Den här boken är intressant att läsa. Jag kan konstatera att jag flera gånger har råkat på personer som har ett "tagarbeteende" och jag har nu fått ett verktyg för hur jag ska kunna hantera dem. Genom att ställa en motfråga till det som de säger, exempelvis "Vad menar du med det?" eller "Varför säger du så?" markerar jag att jag inte accepterar att bli kränkt.
Ha det gott!
/Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar